Hon är konstig den dära jycken... nu har hon i flera veckor varit lös tillsammans med chefernas hundar (iaf två av dom...) men bara tyckt att dom varit läskiga och för "på". Hon har rest ragg, morrat och tom sagt ifrån på skarpen när hon känt sig trängd... Men idag var hon och Axa, 6månader, lösa tillsammans, bara dom, vi kastade lite boll och ibörjan var Milda som vanligt med ragg och morr, men så rätt vad det var så slänger hon sig framför Axa och bjuder in till lek!! Axa blev lite fundersam först då hon inte brukar var den som leder leken, men sen sprang dom runt och jagade varandra (och fåglar som smitit in i butiken) och brottades lite!! Yaayy!!

Det verkar vara samma som med att hälsa på vissa karlar, rätt vad det är så kommer hon över nån tröskel och då är det full fart framåt... Som med att hälsa på BL tex, nu kommer hon fram till honom direkt när han ropar på na och han kan hålla om henne och klappa henne ganska "våldsamt" och hon är nöjd, efter att tidigare gått omvägar runt honom och gömt sig bakom benen på mig...

Vad som försigår i det där lilla huvudet kommer man nog aldrig förstå sig på...