Rackarns häst!

Het som sjutton var hon. Som väntat. OCh det började ju illa när mamma och Pärla kom ikapp oss, skrämde Sweetie och susade förbi, redan 500 meter från stalldörren... Sen var det en kamp mellan viljor. En vilja att springa fort, och en vilja att ta det någorlunda sansat.
Gick rätt bra på vägen hemifrån, sen efter vändningen bar det iväg. Fast hon går ju så himla bra också när hon är taggad. Gav lite eftergift och hon ökade traven och stegade på rejält, men höll ändå samma form och kontakt med bettet. Annars när man försöker öka traven, då slår hon upp huvudet och det blir bara flängtrav av alltihopa. Men inte idag! Och så får man lirka med henne lite så kan man plocka ner henne igen till arbetstrav!
Sen fick hon galoppera uppför en kort med brant backe, och det gick ju bra uppför. Det gick fort, men ändå bra, och jag kunde plocka in henne över krönet. Allt var frid och fröjd, så hon fick fortsätta galoppera även den lilla nedförslutningen som kommer efter. Var det tänkt. Det blev tre bocksprång nedför ist... ingen större fara skedd, men vi tog skritt efter det. Sen alldeles innan vi ska ta sista traven (och försöka oss på ännu en ökning!), då kommer mamma och Pärlan ikapp igen... Och när de tar trav efter att de kommit förbi oss var det nog bara sekunder ifrån att det skulle brustit för Sweetie och hon skulle skenat efter dom. Jösses... Så jag fick hoppa av och skälla lite på henne. Sen efter en stund kunde jag kravla mig upp på henne igen och vi skrittade hem.
Så i viljornas kamp skulle jag nog påstå att det blev oavgjort!

Gått upp i vikt har hon gjort också, darlingen. Men inte bara på det bra sättet, runt rumpan. Även runt magen har det ökats på. Var nästan så jag inte fick igen gjorden på de hål jag brukar ha den, och den har varit rätt löst åtspänd!

Mamma stretchade henne, när hon lix var ute i stallet! Och det gick faktiskt bra! Förvånandsvärt bra tycker jag. Var bara dumma rotationsbenet som inte var som det skulle... men det är det ju aldrig... och hon kände igenom ryggen. Inga fel där! Och ischiashelvetet, det reagerade hon ganska kraftigt på med hennes mått mätt. Hon klev både åt sidan och framåt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Du heter?
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Vad har du på hjärtat?

Trackback
RSS 2.0